År 2021 införde Europeiska unionen den så kallade regeln om faktisk leverantör. Denna bestämmelse innebär att e-marknadsplatser blir skyldiga att betala skatt på B2C-leveranser. Från och med 2027 kommer detta även att gälla för B2B-leveranser.

I den här artikeln förklarar vi regeln om faktisk leverantör, inklusive hur den fungerar och vilka nya regler som kommer att gälla i framtiden. Du får också veta vem som är skyldig att betala mervärdesskatt (moms) när det rör sig om en faktisk leverantör och vad du ska tänka på när du fakturerar.

Vad innehåller den här artikeln?

• Vad är en faktisk leverantör?
  
• Hur fungerar regeln om faktisk leverantör?
  
• Vad ändras i regeln om faktisk leverantör?
  
• Vem är skyldig att betala moms i den förmodade leveranskedjan?
  
• Fakturering i den förmodade leveranskedjan
  

Vad är en faktisk leverantör?

Regeln om faktisk leverantör är en skatteregel för e-handel som inkluderar digitala marknadsplatser i transaktioner i den förmodade leveranskedjan. EU:s paket om momsregler för den digitala tidsåldern – som trädde i kraft den 1 juli 2021 – innehåller regeln om faktisk leverantör för leveranser till privatpersoner från e-handlare i tredjeländer via e-marknadsplatser (dvs. B2C). Som en del av införandet av moms i den digitala tidsåldern (ViDA) kommer EU att utvidga regeln till att även omfatta B2B-leveranser från och med 2027.

Syftet med regeln om faktisk leverantör är att på ett bättre sätt kontrollera skatteflödena i internationell handel. För detta ändamål kommer e-marknadsplatser att vara skattskyldiga. Innan regeln om faktisk leverantör infördes var e-handlare skyldiga att betala moms. Detta ledde dock till skatteförluster eftersom vissa återförsäljare inte uppfyllde sina skyldigheter eller inte uppfyllde dem i tillräcklig utsträckning. Enligt regeln om faktisk leverantör behandlas e-marknadsplatsen rättsligt som om den säljer varorna och tar därmed på sig ansvaret för momshanteringen.

På så sätt ger regeln om faktisk leverantör ökad transparens och rättssäkerhet. Den minskar också bördan för skattemyndigheterna. Istället för att övervaka hundratusentals skattepliktiga e-handlare kan skattemyndigheterna fokusera på ett fåtal stora plattformar som fungerar som centrala skattegäldenärer. Detta minskar den administrativa bördan och minskar sannolikheten för skatteundandragande. Det möjliggör också rättvis konkurrens, eftersom inhemska återförsäljare inte har någon skattemässig nackdel jämfört med utländska konkurrenter.

Vad är ViDA?

ViDA avser ett kommissionsinitiativ för att modernisera det befintliga europeiska mervärdesskattesystemet. Åtgärdspaketet lades fram av EU-kommissionen 2022 och antogs av EU-rådet i november 2024, med vissa betydande justeringar.

ViDA baseras på det befintliga direktivet om mervärdesskattesystemet (direktiv 2006/112/EG) och syftar till att reglera tre huvudområden. Det handlar om enhetlig momsregistrering, e-fakturering och digital rapportering samt den svårdefinierade "plattformsekonomin". De digitala rapporteringskraven och utvidgningen av systemet med en enda kontaktpunkt är avsedda att effektivisera skatteförfarandena och täppa till kryphål i skattefrågor. Som ett led i detta kommer även regeln om faktisk leverantör att utökas.

Hur fungerar regeln om faktisk leverantör?

Vid försäljning via digitala plattformar ingås ett civilrättsligt avtal enbart mellan e-handlaren och kunden. Utan regeln om faktisk leverantör står marknadsplatsen utanför den här transaktionen och är inte involverad i momshänseende. Regeln om faktisk leverantör säkerställer dock att digitala marknadsplatser är en del av leveranskedjan.

Det antas att marknadsplatsen först köper varorna från e-handlaren och sedan säljer dem vidare till kunden. Varorna transporteras dock endast en gång, och avtalet mellan e-handlaren och kunden är oförändrat. Detta antagande skapar en antagen kedja av transaktioner som omfattar två leveranser för momsändamål.

I avsnitt 3, punkt 3a i den tyska mervärdesskattelagen (UStG) definieras villkoren för en faktisk leverantör:

• E-handelsplattform: Leveranser beställs via ett elektroniskt gränssnitt som en e-marknadsplats, elektronisk plattform eller liknande.
  
• Tredjeland: E-handlaren är etablerad i ett tredjeland utanför EU.
  
• Leveranser: Leveranser börjar och slutar inom EU (dvs. inhemska eller inomeuropeiska leveranser).
  
• Kunder: Leveranserna sker i sista hand till privatkunder.
  

Begränsningen av B2C-försäljning kommer att hävas i och med implementeringen av ViDA.

Regeln om faktisk leverantör gäller även i en annan situation för e-handlare som har sin bas i EU. Regeln gäller om varorna fortfarande befinner sig utanför EU vid leveranstillfället och först måste importeras för att nå kunden. Det materiella värdet på de varor som importeras från tredjeland får dock inte överstiga 150 euro (3a § UStG).

Vad ändras i regeln om faktisk leverantör?

Från och med den 1 juli 2027 kommer regeln om faktisk leverantör att utvidgas till B2B-transaktioner. Detta innebär att den kommer att gälla för alla leveranser inom EU som görs av återförsäljare utanför EU via e-marknadsplatser.

Från och med den 1 januari 2030 kommer dessutom en förmodad leveranskedja att skapas för digitala plattformar som tillhandahåller persontransporter och korttidsboende. I skattehänseende kommer dessa marknadsplatser också att behandlas som om de själva tillhandahöll tjänsterna. Från och med den 1 juli 2028 kommer EU:s medlemsländer att kunna genomföra förordningen på frivillig basis.

Vem är skyldig att betala moms i den förmodade leveranskedjan?

Under en förmodad kedjetransaktion finns det endast ett köpeavtal och kunden betalar köpesumman endast en gång. Därför debiteras moms endast en gång. Leveransen från e-handlaren till marknadsplatsen är skattefri, men leveransen från marknadsplatsen till kunden är skattepliktig. Detta innebär att e-marknadsplatsen är skyldig att betala skatten.

Detsamma gäller plattformar som ordnar persontransporter och korttidsboenden. Det finns dock ett undantag: Tjänsteleverantörer, t.ex. chaufförer eller hyresvärdar, kan ta ut moms på sin försäljning förutsatt att de informerar plattformen och uppger sitt momsregistreringsnummer (VAT-nr). Medlemsstaterna kan också utesluta småföretagare från systemet.

E-marknadsplatser bör känna till momsreglerna för faktiska och förmodade kedjetransaktioner. Stripe Connect kan hjälpa. Med Connect kan företag erbjuda automatisk beräkning och uppbörd av moms och annat på sina plattformar. Detta säkerställer att momsen beräknas korrekt på alla leveranser till slutkunder. Dessutom gör Connect det möjligt för företag att erbjuda betalningar i fysisk miljö, omedelbara utbetalningar, finansiering, betalkort och flera lokala betalningsmetoder var som helst i världen.

Fakturering i den förmodade leveranskedjan

Regeln om faktisk leverantör medför också nya faktureringskrav. I den förmodade leveranskedjan fakturerar e-marknadsplatsen kunden, inte återförsäljaren. Därför är det e-marknadsplatsen som är skyldig att betala skatten. Fakturan måste ange den moms som ska betalas. Om ett tyskt företag är skyldigt att betala mervärdesskatt för en leverans i en förmodad leveranskedja ska fakturan innehålla följande obligatoriska uppgifter enligt 14 § UStG:

• Fullständigt namn och adress till produkt- eller tjänsteleverantören
  
• Fullständigt namn och adress till mottagaren av produkten eller tjänsten
  
• Fakturadatum
  
• Leveransdatum
  
• Leverantörens skatteregistreringsnummer utfärdat av skattekontoret eller momsregistreringsnummer utfärdat av det federala centrala skattekontoret (BZSt)
  
• Ett unikt löpnummer för fakturan
  
• Antal och typ av levererade produkter eller omfattning och typ av tjänst som tillhandahålls
  
• Netto- eller bruttobelopp
  
• Tillämplig skattesats och motsvarande skattebelopp eller en hänvisning till skattebefrielsen